Simskolan från hell?

Min sons simlärare hatar barn. På riktigt tror jag. Han behandlar dem surt, bryskt och hårdhänt utan ett enda leende och pratar med dem som om de vore vuxna. Idag var det inte riktigt hans dag. De enda som var på lektionen var min son och en treårig kille. Simläraren drog lååånga haranger med instruktioner och förmaningar och blev enormt irriterad när de små tappade fokus efter ett tag och tittade bort. När treåringen mitt i simlärarens monolog ropade hej och vinkade till sin mamma såg man simlärarens halsådra komma fram. ”If you can’t focus you have to sit in the naughty chair and think about it!!”, och så pekade han mot en vit plaststol vid bassängkanten. Den lilla killen hoppade glatt upp i stolen och satt och vinkade till oss och dinglade med benen. Jag och hans mamma satt och vek oss av skratt när läraren inte såg. Vi tyckte rätt synd om honom. Det är nog jobbigt att skälla och bli arg på nån som inte fattar att man är arg. För treåringen är liksom tre och min son kan knappt nån engelska och nickar bara vad man än säger. Efter en stund var det min sons tur att sitta i skamstolen efter att ha tjuvstartat ett par gånger när de skulle simma från kant till kant. Han förstod inte heller att han satt i en skamstol och vinkade lika glatt. Läraren fortsatte att dra föreläsning efter föreläsning medan barnen simmade om hur viktigt det är att de lyssnar och fokuserar. Det var så sjukt kul haha!

Till saken hör att han anses vara en av de bästa simlärarna. Han har tom tränat OS landslaget i simning en gång i tiden (det där karriärshoppet rakt nedåt kan ju förklara bitterheten hehe). Ingen av barnen som har honom gnäller, de hoppar glatt i och verkligen älskar lektionerna! Läraren är dessutom känd för att lyckas med underverk. En mamma berättade bland annat att han i ett projekt fått en hel skolklass i en kåkstad att lära sig simma på bara nån vecka. Så jag har anmält lillkillen till nästa kurs och hoppas han inte upptäcker att läraren egentligen är en rätt sur jävel.