Imorgon går flyttlasset!

Internetmottagningen i den här lägenheten är usel, så bloggandet blir lite sisådär. Just nu använder jag en ganska dålig mobil-app.

Imorgon checkar vi ut klockan 11 och sen drar vi för att flytta in i huset! Som vi längtar... Det ska bli fantastiskt skönt att slippa sitta i bilen hela dagarna för att fixa grejer. Framförallt ska det bli underbart att få lite vardagsrutiner! Inte minst för barnen.

Vi åkte över till Somerset imorse (i nya bilen!) för att ta emot lite möbelleveranser under dagen. Självklart strulade hälften av leveranserna i sann Afrikastil. Men i dagarna ska vi ha fått allt vi beställt. Har de lovat. Och i sann Hollywoodstil har vi fixat med pool-guy (kolla in färgen på poolen hehe), garden service, hushållerska och nanny. Välkommen härliga dubbelmoral...

Blåsigt

Kapprovinsen är enormt blåsig och dagar som idag håller folk i sig i lyktstolparna för att inte falla. Barnvagnen med lillan stack iväg 15 meter idag när jag tittade bort några sekunder. Som tur är var jag på ett inhägnat promenadstråk och den fångades upp av ett staket.

Vi flyttade ju till en annan lägenhet idag. Här ska vi bo fram till torsdag. Det är en takvåning precis nere vid strandpromenaden i Sea Point och vi har en fantastisk havsutsikt från alla rum! Urlyxigt. Det enda jobbiga är, precis som i förra lägenheten, att det låter nåt fruktansvärt av blåsten. När man bygger lägenheter verkar det  inte tas nån hänsyn alls till blåsten. Fönsterna är dragiga och det viner, tjuter, brummar och knarrar som om det vore full storm ute, trots att det bara är lite småblåsigt. Ofta låter det som om 10 motorcyklar står och gasar för fullt precis utanför. Jag kommer på mig själv med att bli lite skraj, så tankarna går ostört till USA och den kommande stormen. Hoppas det inte slutar alltför illa...

Grym utsikt!

Månen kikar fram bakom husen. Verkar vara fullmåne ikväll.

Solnedgång...

Helgens bestyr

De senaste dagarna har vi som vanligt kryssat mellan möbelbutiker och bilhandlare (med några avbrott på trevliga vingårdar och restauranger så klart!). Vi hittade en grym bil, en Mercedes GL, till ett tokbra pris. Tyvärr blev det nån kommunikationsmiss med säljaren och vi tappade affären. Min man är barnsligt knäckt över det. Nu lutar vi istället åt en sjusitsig Toyota Fortuner. Den är Sydafrikas motsvarighet till Volvo V70. Väldigt populär och pålitlig familjebil. Jag tycker den är kanon, min man muttrar mest nåt om körglädje. Vi får se.

Annat vi har hunnit fixa utöver sängar är vitvaror och soffa. Vitvarorna (kyl, frys, tvättmaskin, diskmaskin) fick bli det billigaste vi hittade. Soffan blev alldeles för dyr. Men efter att ha kräkts över att 95% av sofforna här är murriga lädersoffor och fula 80-tals schabrak, specialbeställde vi en soffa. Hade vi hyrt möblerat hade vi inte brytt oss det minsta om hur möblerna såg ut, men måste man betala för dem (här finns tyvärr inte ett billigt IKEA) kan de väl i alla fall vara liiite snygga! Men visst, det är helt galet att köpa möbler till ett helt hus för att bara använda dem i sju månader! Resten av möblemanget är mest småsaker, så det får vänta tills vi flyttat in och har en större bil att frakta allt i.

Imorgon förmiddag flyttar vi till en ny lägenhet. Den var egentligen vårt förstahandsval, men var tyvärr uthyrd första veckorna i Oktober. Och lägenheten vi bor i nu var uthyrd från och med imorgon. Så det fick bli en lite knepig kombo. Nu ska vi i alla fall flytta ned till strandpromenaden. Ska bli skönt att slippa den branta backen hem! Min son är mest lycklig över att pannkakskiosken ligger precis nedanför lägenheten.

Idag besökte vi Hout Bay Rocks, ett event anordnat av välgörenhetsorganisationen
Hout Bay CARES. Fyra band spelade och alla intäkter gick till CARES verksamhet.

Vi höll till på barnvänliga restaurangen La Cabane.

Ansiktsmålning i favoritfärgen "glitterlila"!

Ett bortskickat barn...

Vi flyttar ut ur lägenheten på måndag så imorse sa vi hejdå till städerskan. Imorgon sitter hon och hennes lilla dotter på en buss mot Port Elizabeth, som ligger 80 mil härifrån. Jag önskar jag kunde säga att det är en familjeutflykt, men så är inte fallet... Hon har inte råd att försörja sitt barn och ska lämna henne hos barnets mormor. Mitt hjärta brister. Jag kan inte låta bli att hoppas att allt bara är ett knep. En påhittad snyfthistoria för att lura av lite extra dricks från blödiga turister. Men tyvärr ser verkligheten ut så här för väldigt många. Den här historien är inte ovanlig på något sätt.

Vi köpte en leksak till hennes dotter. Jag önskar jag istället kunde ge den lilla flickan sin mamma...

Krokodilfarm!

Vi hade egentligen tänkt gå till poolen här nere i Sea Point idag, men när vi stack ut huvudet på altanen var det rått och mulet. Poolen fylls med ouppvärmt iskallt havsvatten, så vi ändrade våra planer. Istället packades hela familjen in i vår lilla hyrbil och vi drog iväg till en krokodilfarm i Paarl, bortom Stellenbosch. Självklart sprack solen upp så fort vi satte oss i bilen och de där svarta jeansen blev ett olidligt klädval...

Krokodilfarmen ”Le Bonheur” har över 1000 krokodiler. De föds upp för att bli saftiga stekar, handväskor och skor. En krokodil kan bli 100 år gammal, men krokodilerna på farmen är max 3 år. Inte mindre stora och läskiga för det! Även fast det fanns höga stängsel runt dammarna kändes det ganska nervöst. Guiden berättade att av säkerhetsskäl är vattnet bara 2 meter djupt. För hade det varit 3-4 meter djupt hade krokodilerna kunnat ta sats från botten och hoppat upp några meter ovanför vattenytan. Själv hade han aldrig blivit biten. Men han visade upp rivsår över armarna. Från huskatten.

Vi fick alla hålla i en liten krokodilunge. Krokodiler är inte så starka när de öppnar munnen, den stora styrkan kommer när de biter ihop. Så guiden trädde en liten gummisnodd över munnen för att hindra krokodilen från att öppna den. Jag tyckte den satt ganska slappt och snällt i händerna, och påpekade det. Då flinade guiden, bad mig hålla hårt och petade till den med en pinne. Gaaaaa! Där fick jag minsann känna på ett sprattligt muskelknippe! Hjärtat slog ett extra varv och det var inte svårt att förstå hur farliga de kan vara.   

 

Sängar

Standardlängden på sängar här i Sydafrika är 188cm. Och folk sover verkligen i dem även fast de är långa! En stor standard dubbelsäng är dessutom 152cm bred. Det blir ju mysigt säkert, men efter att ha sovit med fötterna utanför några veckor hade vi lite högre krav än så när vi letade sängar idag till huset.

Vi kollade igenom en del sängbutiker. Hårda sängar verkar man gilla här. Och när vi nämnde att vi hemma har en dubbelsäng som är mjukare på min sida och hårdare på andra (min man är ju 1.90 och väger 40 pannor mer än jag...), blev säljarnas ögon stora som tefat. Men visst. Lite längre ned på gatan finns faktiskt en Hästens butik. Har man bara pengar går allt att ordna.

Hur det gick? Jodå, för 6000 Rand har vi nu specialbeställt en 180x200 säng från lågpriskedjan "Dial-a-Bed". Hård som attans för mig, men skön för min man som är den med pajjig rygg. Till gästrummet har vi beställt två enkelsängar, också med extra längd. Lillkillen får en enkelsäng med skummadrass för ynka 800 Rand.

Nu måste vi bara möblera resten av huset...

Man slipper fotsvett i alla fall!

Vår nya hyrbil är också rätt liten.
Tur att barnen inte är så kräsna med var de sitter.

Familjen Paranoid

Vi är inte direkt kända för att vara av den försiktiga och rädda typen (vi snackar småbarnsfamiljen som åkte fast utan pass av gränsmilitär vid Jemen och tyckte mest det var lite spännande).  Men när min man ringer mig och i hetsig falsett berättar att han är och hämtar nya bilen och tror han blivit lurad och att det inte är samma bil, men vet inte om han vågar sätta sig emot de skumma typer han gjort affären med av rädsla att få en kula i bakhuvudet, ja då är man inte så kaxig.

Det kändes lite småskumt redan när vi åkte och tittade på bilen och sen skrev på alla papper. Konstigt ställe (nån MC lokal) och olustiga typer i ett tvivelaktigt område. Men det var en bra o prisvärd bil, och papprerna såg ut att vara i sin ordning, så vi slog till. Efter att ha sprungit runt på myndigheter ett par dagar och fixat med bilregistreringen skulle nu alltså min man hämta den, men märkte direkt när han satte sig i bilen att det var många detaljer som inte riktigt stämde. Efter ett vilt smsande fram och tillbaka beslutade vi att för hans egen säkerhets skull så skulle han åka hem  direkt (med bilen) och inte ställa till med nåt bråk. Hemma ringde vi dem och konfronterade dem. De nekade till att de skulle bytt ut bilen och hann slänga ur sig lite hot. Vi ringde banken och stoppade betalningen. Så nu satt vi där med ett förmodat kriminellt gängs pengar OCH bil! Vi hann fundera ut ganska många scenarion... varav ett var att fly hem tillbaka till Sverige.

Min man började sen undersöka bilen och upptäckte lite tecken på att bilen dessutom kanske var stulen. Inget bilnummer i serviceboken, ett chassinr som verkade bortskrapat... Och när vi sen upptäckte att alla viktiga papper som bevisar att vi äger bilen och får köra den mystiskt "försvunnit" ur min mans ryggsäck vid upphämtningen av bilen, ja då började vi bli lite småskraja och undra vilka vi hade att göra med.

Men. Det hela tog en liten vändning när vi ringde en auktoriserad återförsäljare för att be om råd. De kollade de chassinr vi hittat på bilen och letade i sina servicearkiv och kom fram till att det inte fanns några som helst indikationer på att bilen inte skulle vara OK. Så vi beslöt oss helt enkelt för att behålla bilen och släppa betalningen måndag morgon.

På söndagen tog vi en road-trip. Den slutade i att motorn tvärdog och vi blev bogserade till en verkstad. Vi ringde då säljaren och sa att vi ville häva köpet då bilen inte höll måttet och att vi i gengäld kunde laga den och låta honom behålla depositionen. Han lät faktiskt helt lugn och "skulle tänka på det".

Mitt i allt det här kom vi på att vi inte hört nåt om huset vi ska hyra. Än så länge var det ju bara vi som hade skrivit under avtalet och inte ägarna som var bortresta den dagen. Så då började vi nojja över att tappa den affären också... Men efter ett samtal till mäklaren på måndagen visade allt sig vara i sin ordning.

När min man var på verkstaden ringde telefonen. Biluthyrningsfirman hade hittat hans kvarglömda papper i hyrbilen... Några timmar senare var bilen återlämnad till säljaren utan några som helst problem. Nästa bilköp får dock bli en överprisad, säker bil hos en auktoriserad bilhandlare!

Slutet gott, allting gott!

Som tur är dog bilen nära Hermanus, där några vänner
befann sig som kunde komma över och assistera.

Innan dess hade vi varit och lunchat på vingården La Viérge.

Helgen bjöd på riktigt risigt väder...

Den här partybussen var det ett rejält drag i!
Typ som studentflak fast med något äldre medelålder.
Blev lite sugen att hoppa på ;)

Dagliga styrketräningen på vårt egna "Venice beach"!

De där blå ögonen är verkligen ett mysterium.
Brevbäraren är en het kandidat ;)

Regn...

Ute regnar det, min svärfar fick åka hem tidigare än planerat pga grejer som behövde ordnas hemma och lillan har åkt på en förkylning. Snoret rinner, sömnen är kaos och hon fontänkräks när hon dricker välling. Så tvättmaskinen går varm. Men annars är det bra hehe!

Det här kommer låta jättekonstigt men idag spenderade vi hela förmiddagen på McDonalds! Jag gillar verkligen inte McDonalds i vanliga fall. Varken maten, lukten eller själva syltan. Men imorse stötte vi på en urmysig restaurang i parken bredvid stadion. Ren, fräsh och helt folktom med mysig inredning och till och med en soffhörna. Och i en kafédel, "McCafé", kunde man få gott kaffe och välja och vraka bland en mängd olika bakverk. Så där hängde vi ett bra tag (med insmugglade mackor från ett italienskt deli hihi) tills det var dags att säga hejdå till farfar och skjutsa honom till flygplatsen...

McDonalds i Green Point

Man måste dricka mycket vatten när man är förkyld!

Min man blev avvisad av en vakt när han trodde
storbarnsgungorna var solstolar.

Besök på akvariet

Klump i magen...

Vi hyr lägenhet med hotellstandard av en förmedling som har ett flertal lägenheter. Dvs nya handdukar och städning och sånt ingår.

Imorse när städerskan kom verkade hon väldigt nedslagen. Efter ett tag gick hon fram till mig och frågade om jag kunde låna henne 15 Rand (12kr typ), för att kunna ta bussen hem sen. Städtjejernas arbetsgivare har stuckit på solsemester och deras löneutbetalning är försenad eftersom hon inte vill betala förrän hon kommit hem från semestern. När jag skulle hämta min plånbok började jag fundera. Om hon inte har råd med bussen hem, har hon då råd med mat åt sin lilla treåriga dotter? Efter att ha pressat henne lite kom det fram att hon inte ens hade el längre (här förbetalar man elen precis som ett kontantkort till telefonen).

Verkligheten slog till mig hårt i ansiktet. Jag vet att klyftorna är enorma och i stort sett all "domestic help" kommer från fattiga förhållanden, men jag hade ändå en naiv bild av att vår alltid glada och fint klädda städerska bodde i ett sött litet hus i någon förort och hade det förhållandevis bra. Självklart gav jag henne pengar att klara sig med tills hon fått sin lön, men jag vet ju att det är en kortsiktig hjälp. Hur man som arbetsgivare kan göra en sån sak är för mig obegripligt. Det här är inte som i Sverige, där man om lönen är sen i värsta fall får gräva lite djupare i frysen och skippa att köpa den där jackan på HM. De här människorna har INGA marginaler!

Jag har ingen aning om hur jag ska kunna vänja mig vid den här typen av situationer. Smärtsamma påminnelser om hur bra man har det, hur otacksam man är och hur otroligt fattigt miljontals med människor lever här. Vi kommer fortsätta anlita hjälp hemma, men jag undrar om skulden och den hårda klumpen i magen någonsin släpper...

Nu har vi äntligen fixat hus!

Äntligen har vi fixat både bostad och bil!! Nu ser vi fram efter lite lugn och ro, efter ett par riktigt hektiska veckor där vi flängt runt på visningar hela dagarna. Lillkillen fick följa med idag och var jätteduktig trots att det måste varit segt att sitta i bilen hela dagen. Räddningen var Sean Banan och Eric Saade på repris i hans hörlurar... Han satt i timtals och vrålade Poooopulaaaar i baksätet.

Igår hittade vi två potentiella hus. Efter en rejäl prutningsprocess fick vi till slut OK på vårt förstahandsalternativ och skrev på avtalet idag på eftermiddagen! Det är ett superfint, nytt och stort hus i samma barnvänliga område i Somerset West som våra vänner bor i. På gångavstånd finns dessutom ett litet köpcenter, restauranger och ett stort gym. Och 5 minuters bilresa därifrån ligger det enorma köpcentret Somerset Mall. Stellenbosch och vingårdarna ligger runt hörnet och en badvänlig strand ligger också 5 minuter därifrån. Det kan inte bli bättre! Tyvärr är huset omöblerat. Det har ju varit omöjligt att hitta något möblerat, så nu får vi antingen hyra eller köpa möbler. Vi har fått offert från en uthyrningsfirma och får räkna lite på vilket som blir bästa alternativet. Sen ska det också monteras upp en staketlösning runt poolen.

Och en bil har vi fixat också! Vi har kollat på en hel del bilar och jag har hunnit bli rätt trött på sliriga bilförsäljare. Privatpersoner har varit lite lättare att ha att göra med, men å andra sidan är det lite mer riskabelt. Nu köpte vi till slut en bil till ett riktigt bra pris från nån typ av agent, som dessutom lovar köpa tillbaka bilen när vi åker hem. Då blir det en totalkostnad som ligger låååångt under en bilhyra.

Ikväll firar jag med ett glas vin. Imorgon börjar den byråkratiska resan att registrera ägarskapet för bilen.

Vårt bostadsområde

Det är ett inhägnat, fast väldigt stort, område.

Till höger om huset finns en fin park med ankdammar!

Vår sovrumsterrass!

Långt där borta ser man havet...

Nya vrålåket!

Roadtrip och roliga nyheter

Även idag passade vi på att lägga husletandet på hyllan och ta en liten road-trip. Efter en stressig morgon, där alla skrek på varandra och sprang omkring som yra höns, lyckades vi till slut komma iväg. Första anhalt var Hout Bay där vi tittade på sälarna vid hamnen och käkade fantastiskt möra Calamares. Sen stannade vi på Nordhook Foodbarn, som är ett superbarnvänligt ställe med små restauranger, lekpark och hantverksbodar. I Glencairn, nära Fish Hoek där vi kollade på pingviner, droppade vi in hos Gabriella och Harald för en eftermiddagsfika. Jag har följt Gabriellas blogg slaviskt i över ett år, så det var kul att äntligen träffas! När vi körde upp på deras avfart hördes en smäll. Punktering... Så vårt besök startade lite kaosartat med ett däckbyte. Vår lilla fyraåriga vilding blev fantastiskt glad att få en svensk kompis att leka med och levde verkligen  rövare. Inom en timme hann han kasta upp prylar på hustaket, vända upp och ned på barnrummet och ”trilla” i poolen med kläderna på. Men det var en glad skit som somnade som en stock i sängen ikväll.  

Fast det roligaste idag var faktiskt ett telefonsamtal (som vi fick mitt i punkteringskaoset)! Vi kommer få vårt första besök! Våra underbara vänner från Storholmen kommer över jul och nyår, och stannar i hela 23 dagar! Nu måste vi bara hitta ett hus att inkvartera dem i.

Stranden i Hout Bay

Nere vid hamnen säljer de urgod färskfångad fisk!

Den här sälen hade tydligen skrämt bort de andra 80 som brukar hänga här!?

Vyerna längs med kusten är verkligen fantastiska.

Noordhoek

Vid Godahoppsudden mulnade det till och vi tyckte inte det var värt att åka ut.