Mammaledig i Sydafrika!: Jämställdhet

Jag läste på Aftonbladet att man driver med svenskar i Ryssland hehe. Bara ett par dagar innan det hade jag faktiskt en underhållande diskussion med en rysk mamma på min sons simskola. "När jag var i Ryssland nu sist drev man mycket med svenskar och pratade om hur deras jämställdhet gått över styr. Nu får man ju inte ens längre kalla folk för han och hon!!" Jag skrattade lite och förklarade att så inte riktigt var fallet och vad man egentligen ska använda (det skitfula) ordet "hen" till. Dvs när man inte vet om den man pratar om är kvinna eller man. "Aha!", utbrast hon, "som den där Loreen i melodifestivalen!".

Sen fortsatte jag berätta om jämställdheten i Sverige. Hur män faktiskt får gå på föräldragrupper om de vill, hur de går på öppna förskolan, att det inte är helt OK att rikta familjekommunikation och reklam enbart till mamman (något man är duktig med här, fatta ramaskriet om man i Sverige skulle kalla barnens skolmatsäck för ”mummy’s lunchbox”). Hon blev smått upprörd och tyckte att man skapar problem där det inte finns några. Sverige är fascistiskt och tar ifrån kvinnor rätten att få vara kvinnor. Svenska män är mesar och svenska kvinnor manhaftiga. Och det absolut värsta är hur orättvist det är att männen tar VÅRA föräldradagar. Ock så där höll det på. Hon är rolig och det är kul att diskutera med henne!

Men grejen är att just den här typen av diskussion har jag haft rätt ofta. Både i andra länder och här i Sydafrika. Jag tror vi svenskar glömmer hur otroligt jämställda vi är i jämförelse med resten av världen! Eller man vet det, men det är inte förrän man står där och berättar stolt hur det är i Sverige och möts av näst intill förakt som man inser vidden av det. Och könsroller tänker jag inte ens ge mig in på haha! Vi som har en son med noll bollkänsla och som hade passat allra bäst i dagisets balettgrupp (som är ”girls only”). I Sverige hade han kunnat hoppa runt i balettklassen i rosa tyllkjol tillsammans med sina killkompisar. Det är helt enkelt två extremer och det är klart det blir en krock. Jag irriterar mig på mycket här när det kommer till könsroller och jämställdhet, trots att jag i Sverige aldrig skulle kalla mig för feminist eller ”propagera” för könsneutralitet. Jag har alltid trott stenhårt på att det är stora medfödda skillnader mellan män och kvinnor. Men det blir lite sorgligt och nästan provocerande när jag pratar med så mycket mammor här som är helt slutkörda för att de ansvarar för precis ALLT när det gäller hem och barn. Och jobbar man dessutom inte heltid som kvinna förväntas man hämta sitt dagisbarn vid lunch (vilket nästan alla gör på vårt dagis) för att sen i panik försöka underhålla det med tusen aktiviteter. De flesta gillar nog att ha det så och njuter av det, vilket är kanon. Men många dras bara med i hetsen utan att egentligen vilja det eller våga bryta mot normen.

Med det sagt vill jag påpeka att man visst ser engagerade pappor här (även fast de är en stark minoritet). Dvs pappor som hämtar och lämnar på dagis och aktiviteter, rullar barnvagn, leker i parken, handlar med barnen i affären och som kanske klarar av att laga annan mat än grillade biffar. Men själva ”samhället” med dess utstakade könsroller har en lång väg att gå.

Bara mammor som lagar gröt?

Bara mammor som anmäler till simskolan?

Bara mammor som parkerar på familjeparkeringarna?

Dagens äventyr blev att ta med de här två sjuklingarna till apotekets klinik

Visade sig att båda två hade en rejäl öroninflammation. Jag trodde vi skulle slippa förkylningssjukdomar helt nu när vi flytt svenska vintern, men vi har ALDRIG varit sjuka så här ofta!