Att planera saker "på fyllan" blir inte alltid så bra...

Vi har hela tiden hoppats kunna boka in en resa upp till bushen vid Krugerparken för att hälsa på våra vänners föräldrar. De bor mitt i bushen i en stor gård med vilda elefanter, lejon och allt möjligt strosande runt huset. Man kan inte riktigt åka dit före mars eftersom det är alldeles för varmt (över 40 grader), så vi har kommit överens med dem att försöka åka dit runt påsk. Men det finns mycket annat vi vill se också! T ex Eastern Cape, där de flesta svarta som bor häromkring ursprungligen kommer ifrån. Lite "riktiga Afrika" liksom.

Så igår kväll korkade vi upp en flaska vin och satte igång att planera. Det blev nog nåt glas för mycket, för helt glatt snickrade vi ihop en reserutt på 540 mil kors och tvärs över Sydafrika och in i Namibia, med en daglig körtid på 5-7 timmar (dagtid) i två veckor. Helt OK om man inte har barn, men med två små barn i bilen är det smått sinnessjukt (vilket vi kom på idag när vi nyktrat till). Nu har vi snickrat ihop ett nytt förslag, med lite barnvänligare körsträckor. Hoppas, hoppas allt går vägen och att vi kommer iväg!

Vi började med att noga inspektera kartan

men sen spårade min man ur och började leta "safariattiraljer" till bilen...

Ifall vi inte hittar en Bed & Breakfast...?

Idag hade vi en playdate på Spur med bästa kompisen från dagis

Sömnlösa nätter och jättespindel i gästrummet

Vi kom precis hem från Toyotaverkstaden, där vi lämnat in bilen för nåt fix som jag inte ens frågat min man vad det är. Jag tror de ska fixa några bucklor från när han backade in i garaget (ja han lär få leva med det där ett tag, moahaha). Efter verkstaden åkte vi ned till stranden för att käka frukost. Det är inte längre lätt att gå ut och äta med lillan! De flesta ställen har inga barnstolar, av någon märklig anledning, och när de har det klättrar hon ändå ur. Livlig och nyfiken liten fröken!

På verkstaden

99 on the Beach. Mysig restaurang/café/bar i Strand

Små konstutställningar i restaurangen

Märks att vi inte har TV hemma. Lillan var väldigt nyfiken på den där konstiga apparaten.

Utsikt över stranden

Det var rejält lågvatten idag!

När vi kom hem skulle min man sätta sig och jobba inne i gästrummet. Efter en stund kom han ut, pekade in mot rummet och sa "jag kan inte jobba... vår kompis är tillbaka...". Därinne satt en läbbig jättespindel (typ 10-15cm, tjock, hårig sak) i taket precis ovanför skrivbordet! Vi har dödat en sån tidigare, när den krypit runt på altanen (först trodde vi det var en ödla!). Och för ett par dagar sedan hittade vi en som kröp runt där barnen hoppade studsmatta. Jag ville inte döda den, utan vi schasade ut den i parken vid huset. Nu misstänkte vi att det kanske var samma spindel som krypit tillbaka, så vi hade inget mer val än att döda den. Efter lite googlande lutar det åt antingen en Baboon spider eller en Rain spider. Vi tror att det är en Rain spider, som är den inte så giftiga varianten. Shit... jag sov i det där rummet inatt! Huh...

Akta så du inte får den i huvudet!

Snart ligger den och sprattlar i dammsugarbehållaren (som är genomskinlig...)

Vi tror att det var den här lilla krabaten som nu krypit in

Annars var helgen rätt trist. Barnen har varit förkylda och jag snorig och "allmänt sjuk" som vanligt. Lillan har pipip och bökat HELA nätterna, så vi har knappt fått sova en blund. Nu har jag i alla fall plockat upp lite mediciner till henne som verkar göra susen. Efter att ha handlat till barnen i det enorma varuhusliknande apotek vi har här, kom jag på att jag borde ju köpt nåt till mig själv! Som svensk är man sparsam med medicinering och har dessutom lärt sig att förkylningar inte går att fixa. Men är det nånstans man kan hitta små mirakelkurer så är det här! Nästa gång tänker jag gå bananas på förkylningshyllan. Jag har i alla fall tryckt i hela familjen avmaskningsmedel för säkerhets skull. Kan ju vara nån form av parasit som gör att vi är konstant dåliga.

Det är inte lätt att underhålla två hängiga barn när man är hängig själv... Ipaden har fått jobba en del. Vår pillriga son, som har bättre koll än sina föräldrar, har ägnat dagar åt att finkamma Youtube efter varenda Harlem shake video som finns. Lyckan var total när vi hittade en app för att filma egna Harlem Shake klipp. Så nu lär vi få leva med den där jä-la låten ett tag... 

Ena gästsängen får nu tjänstgöra som soffa i lekrummet

Jag och lillkillen hade bilbyggartävling. En hög klossar, inga regler. Han byggde en racerbil och jag en stabil och krocksäker lastbil (som tyvärr tippade när vi racade, nåt med tyngdkraften...).

Syskonmys framför skärmen

Sjukdomar och rättegång

Idag skypade vi med min syster i Sverige. Det är första gången vi kunnat göra det utan fördröjningar, hack, dåligt ljud och dålig bild! Trots ganska låg hastighet på vår nya ADSL lina är det rena underverket i jämförelse med den risiga täckning vi haft på 3G i mobilen! Nu är vi med i matchen helt enkelt!

Vi gnällde över att vi alla är förkylda igen och att sjukdomarna bara avlöser varandra. Syrran blev lite förvånad eftersom "det står ju inget om det i bloggen! Där hänger ni bara på vingårdar hela dagarna!" Hmmm... Sociala medias härliga möjlighet till utgallring? Ja det blir ju lättare att göra inlägg när det faktiskt händer saker och inte när man legat en hel dag i sängen och snorat och tycker det mesta är tråkigt och pest. Sanningen är nog att så sjuka som vi varit och så många läkarbesök som vi gjort här har vi inte gjort på många år i Sverige! Vi brukar hålla oss ganska friska hela familjen  i normala fall. Måste vara det här med ny bakterieflora. Eller nåt. Och tråkigt har vi också emellanåt, trots det fina vädret och vackra omgivningarna. När vi inte har gäster kan jag tyvärr garantera att vi sitter mer inomhus hemma i huset än vad vi gör i Sverige under sommarmånaderna...

Annars då? Jo, vädret är svalare (typ 23-26), vilket är urskönt. Då kan man faktiskt röra sig ute lite bättre och behöver inte vara orolig att barnen ska få värmeslag. Lillan är inne i nån jättejobbig mammig fas och vill bara sitta i min famn hela tiden och ropar och gråter efter mig om jag går så mycket som en meter ifrån henne. "Mamma!Mamma!Mamma!Mamma!"Hon är ju världens gulligaste, men man blir ändå matt, om annat i ryggen.

Och annat "kul" som har hänt är att det damp ned tre fortåkningslappar i brevlådan härom dagen. Och då hade ändå min man lyckats snacka sig ur en idiotisk fortåkning i Johannesburg, när han skulle "testa motorn" på en ny bil, vilket hade kunnat sluta med ett besök på polisstationen. Här får man åka med till polisstationen om man åker 40 för fort och sen blir det rättegång. Två av fortåkningsböterna var för ca 10km för fort på 60 och 80 vägar. Och helt ärligt vet vi inte vem som gjort det eftersom fartåkningskameran fotat bilen men inte föraren. Men den tredje lappen var för att ha kört 105 på en 60 sträcka. Den var inte en böter. Det var information om att vi snart kommer få en kallelse till domstolen och nån form av rättegång. Min man den kriminelle... Hoppas han lär sig nåt av det!

Ikväll har vi haft kompisar över på hämtpizza och öl. Nu när ungarna sover ska jag i sann självplågeanda kolla på melodifestivalen på SVT Play. Min man vägrar, vilket jag kan förstå. Varför jag kollar trots att det är skit? Ni vet det där med att Idol bara är kul under själva uttagningarna, när alla miffon ställer upp på auditions? Typ så.

Ett hem till priset av en babyvakt

Fina Wendy. Hon är min bästa kompis här nere. Det kanske låter lite tragiskt att min bästa kompis är vår städerska som jag känt i 3,5 månad, men hon är den jag spenderat mest tid med här nere och vi har haft så många samtal och verkligen delat allt. Just nu diskuterar vi hennes struliga hemsituation. Hon äger tillsammans med sin man ett "Mandelahus" (små hus på ca 40 kvadrat, som staten tillhandahåller och som man kan bygga ut lite själv om man vill), vilket de köpte i andra hand och betalade lika mycket var för. Nu vill hon separera, men han vägrar flytta eller sälja och kan inte heller köpa ut henne. Så nu funderar hon på att köpa ett litet skjul och flytta dit med sina två barn. Hennes argument är att om man köper ett skjul kan man ställa sig i kö för att få ett eget Mandelahus av staten, vilket enligt henne med lite tur tar nåt år (låter lite optimistiskt kan jag tycka). Vill man köpa ett Mandelahus "i andra hand" kostar det 50-90.000, och med normala dagslöner på 70-150 Rand är det få som klarar av att spara till det. Det skjul hon vill köpa kostar 1500 Rand. Ett "riktigt stort" skjul kostar runt 4000. Vi kan så klart köpa ett skjul åt henne, men det känns helt förjävligt och sjukt att skicka en småbarnsfamilj till en plåtbarack! Då hoppas jag hellre på andra alternativ, som att ta upp det i rätten eller hyra något tillsvidare. Men samtidigt förstår jag ju att det är guld värt att komma in i bostadskön...

Sen var det min tur att gnälla över mina problem. Vår babymonitor är borta. Ena enheten i alla fall, och utan båda enheterna funkar den ju inte. Vi använder den flitigt här i huset eftersom man inte hör när lillan vaknar annars, så det är verkligen inte kul att den är borta. Troligtvis har den trillat ur vagnen på nån promenad. Wendy frågade om jag tänkte köpa en ny. "Det vill jag helst inte, den kostade ju en del", svarade jag. "Vad kostade den då?", frågade hon. "1500", svarade jag...

Nelson Mandela startade byggprojektet 1994, där man bygger små hus till fattiga som bor i baracker. Tyvärr har projektet stannat upp rätt rejält de senaste åren och det byggs inte alls så mycket som det hade behövts...

En sista biltur vid havet

Igår kväll åkte mina svärföräldrar hem. Sista inplanerade besöket. Kändes lite sorgligt nu på morgonen när jag möblerade om gästrummet till ett arbetsrum och stuvade undan extramadrasserna... Vi passade på att skicka med dem lite grejer hem, eftersom vi inte vet hur mycket vi själva kan ta med oss när vi väl åker tillbaka till Sverige. En container lär bli alldeles för dyrt och med tanke på att vi möblerat ett helt hus och fyllt det med prylar lär det bli väldigt svårt att sålla ut de där 23 kilona vi får ha med oss var. Min man åker till Sverige om en vecka för lite jobbmöten, så då kanske jag kan slussa iväg lite fler grejer. Men det mesta behöver vi ju medan vi är kvar.

Innan vår familj åkte hem passade vi på att ta en sista liten roadtrip. Vi körde söderut förbi Gordons Bay och mot Pringle Bay, och stannade till på de ställen som såg fina ut för att promenera runt. Det är så otroligt vackert och mysigt här längs med kusten! Jag måste bli bättre på att åka på egna små utflykter på dagarna när min man jobbar och jag ändå inte har så mycket att göra.

Vy över Somerset, Strand och Gordons Bay

Höghusen längst till vänster är strandpromenaden i Strand. Det ser alltid ut som en storstad men är i i själva verket en liten by med några höga hus precis vid stranden.

Ute på klättringsäventyr bland klipporna

Ser ni mig?

Lunch på fiskkiosken i Gordons Bay

Grilled Kingklip with chips

Lyxmiddag!

Igår kväll lämnade jag och min man barnen hemma med farmor och farfar och gick ut för att äta middag! Det är första gången vi gör det på över ett halvår! Vi är ju restaurangjunkies som älskar att hitta roliga och bra restauranger, både hemma och när vi är ute och reser. Vi har till och med betat av världens bästa restaurang! Men med två barn blir det tyvärr extremt sällan vi kommer iväg. Det har inte varit nån prioritering att jaga barnvakt på kvällarna.

Så igår passade vi i alla fall på och gick till Makaron, en restaurang i Stellenbosch som vi hört gott om. Det är ett ställe med rätt höga ambitioner. Ingen Michelinstjärna, men jag kan tänka mig att de hoppas på det. Maten var fantastiskt god med snyggt upplägg och lokalen genomtänkt inredd. De vann pris för något år sedan för Sydafrikas snyggaste restaurang och har blivit nominerade till Top 10 restauranger i Sydafrika. Men trots att den mesta maten var fantastisk, och att jag nästan grät för att jag efter 5 rätter inte orkade äta upp hela min "Fifty shades of chocolate", så förstår jag att det inte håller hela vägen upp på Michelinnivå. Vissa rätter sticker ut som lite tråkiga i smaken, den där medium rare biffen var inte riktigt medium rare, serveringspersonalen kändes något novisa och obekväma i sina roller och gjorde en del småmisstag (förutom deras Sommelier som förutom att vara svenska hade stenkoll). Nej, det kanske inte var tillräckligt perfekt för att hamna i toppen, men det var extremt prisvärt, jättegott och definitivt värt ett eller flera återbesök!

Inatt var rätt stökigt och lillan vaknade tidigt som vanligt, så jag hoppade över min mammagrupp och vilade en stund för att kunna bli människa igen! Resten av gänget betade av lite vingårdar och sen när jag väl släpat mig upp gick vi och lunchade på Sofia's vid Morgenster Wine Estate. Urgod lunch och grymma efterrätter! Men man får ha lite tålamod för det tar sjukt lång tid att få in maten. Nu på eftermiddagen har min svåger och svärmor följt med Wendy hem för att träffa hennes familj, hämta hennes barn på dagis och se lite hur livet är i townshipen! Ska bli kul att höra vad de tyckte!

Min tjusiga man med sin 400g biff

Det här var nog min favoriträtt hur tråkig den än ser ut! Grymt god marinerad lax som man steker på en varm saltsten

Fifty shades of chocolate

Riktigt bra priser! 1 Rand = 0,75kr

Bus på gräsmattan vid Sofia's i väntan på maten

Godahoppsudden

Igår hade vi inplanerat att åka till Godahoppsudden. Det var egentligen lite tajt med tid eftersom vi var tvungna att vara tillbaka vid halvtvå för att skjutsa lillkillen till simskolan. Vi drog iväg direkt efter dagislämningen, men insåg rätt snart att vi underskattat tiden det tar att köra hela vägen ut till naturreservatet... Så med lite ångest och extremt dåligt samvete beslutade vi att hoppa över simskolan och låta honom vara kvar på dagis nån timme längre. När vi sen hämtade honom vid fyratiden ville han inte ens bli hämtad och hade jättekul som vanligt. Fast sen bröt helvetet lös på väg hem när han insåg att han missat simskolan... Fick krävas en hel del "damagecontrol" i form av cykelturer, lek i lekparken och favoritmaten på Spur (ansiktsformad potatis är the shit!).

Godahoppsudden var i alla fall fantastiskt. Vi hade aldrig åkt dit om det inte vore för att vi hade gäster. Det kändes mest som att det bara skulle vara "nån trist udde" som misstas för att vara Sydafrikas sydligaste punkt. Och när vi körde in genom gaten (det kostar en del att åka in där!) var det precis så. En trist väg med långa vidder av buskar. Men sen, när man väl kommer ut mot Cape Point är det helt fantastiskt! Och det är värt varenda steg att klättra upp till fyren! Vi började rulla upp barnvagnen lite optimistiskt men när vi kom till första trapporna fick en av oss vända ned igen och ta linbanan upp istället. Sen ska väl tilläggas att vi var där en förmiddag och dessutom inte under turistsäsong. Är man där i högsäsong är det nog rätt jobbigt med alla människor.

Efter Cape Point stannade vi till på Dias beach (jag tror den heter så) som också ligger där ute, kanske mest för att ta bilder. En jättefin strand med turkost vatten... Det är nog lätt att missa den när man åker till Godahoppsudden, men den är väl värd ett besök!

På väg hem stannade vi i Kalk Bay för en lunch på Cape to Cuba. Det är ett häftigt ställe med rolig inredning och många små skrymslen och vrån att sitta i. På baksidan har de en bar med "sandstrand" där man kan hänga på kvällarna och dricka goda drinkar. Maten var helt OK. Ingen smaksensation kanske, men stoora portioner! Vi blev både proppmätta och fick med oss ett par rejäla doggybags med fisk, ribs och paella, som vi gav bort till en kille som brukar stå vid vägkorsningen där vi bor.

Idag är det grått ute och spöregnar. Jag är ensam hemma med lillan. Min man jobbar på kontoret och resten av gänget går på museum inne i Kapstaden. Det här är vårt sista inplanerade besök... Om två dagar är vardagen tillbaka. Och då MÅSTE jag ta tag i träningen! Jag bara väntar på den första att klappa lite på min mage och säga grattis!

På väg! På en lång sträcka går vägen mitt över stranden. Näst intill miljöförstöring...

Framme i Cape Point

På väg till stranden

Kalk Bay

Rolig meny i form av en papperstidning

Vy över Fish Hoek

Ännu ett fallfärdigt åk man inte vågar ligga bakom!