Hängiga barn, nya husdjur och livet i ett skjul...

Hua... har lite bloggtorka här. Inte för att det inte finns något att skriva om utan för att jag är trött, hängig, komig, småstressad och allmänt ur balans. Barnen har också mått lite smårisigt. Jag höll lillkillen hemma igår eftersom han vaknade hostande och skrek att han hade ont i öronen (vilket efter lite research dagen efter visade sig vara att han sovit med örsnibben dubbelvikt). Lillan snorar och hade feber inatt. Jag har sagt det tusen gånger, men vi har aldrig varit så här sjuka! Så fort vi åker härifrån verkar det dessutom bli bra. Jag börjar misstänka att de där fuktskadorna vi har i det här huset är en liten bov i dramat.

Annat skoj är att vi hittat ett nytt litet husdjur att lägga till i vår samling. Jag lyckades inte få nån bild eftersom vi var snabba att spraya ihjäl den, men det verkar vara en variant av "sac spider". De är inte dödligt giftiga på något sätt, men det ska tydligen göra svinont att bli biten och man får ett stort sår där huden och köttet börjar dö och ruttna runt om. Mysigt!

Idag har lillkillen fått gå tillbaka till förskolan. Han var trots allt pigg och glad igår utan ett spår av hosta. Vi hann både åka och handla, gå till frissan, hänga i spelarkaden och skjutsa Wendy till bussen. Stackars Wendy har blivit utkastad av sin man, dödshotad och har nu fått ta barnen, lämnat allt hon äger bakom sig och flyttat så långt från där han bor som hon kan. Sedan några dagar hyr hon ett skjul i Khayelitsha med en säng som enda möbel. Så småningom tänker hon hyra en "tomt" (det är en kåkstad liksom) och frakta över det stora skjul som hon redan byggt i närheten av där hennes man bor. Jag erbjöd mig att hjälpa henne med bilen och köra över lite grejer vi har hemma och kanske plocka upp lite annat hon inte kan bära från möbelaffärer, men hon sa att det är för farligt... Tydligen är det ett område i Khayelitsha med mycket tjuvar och kriminella (OK, mer än vanligt) och det går heller inte att köra bil fram till skjulet eftersom de sitter så tätt, så då skulle man behöva lämna bilen ganska långt bort och kånka på sakerna en lång sträcka. Oroligt frågade jag henne om det verkligen är ett säkert område i så fall för henne att bo själv i med sina döttrar, tänk om nån bryter sig in i hemmet? Men nej då. Det är tydligen helt safe. Tjuvar vågar aldrig stjäla inne i skjulen, för om grannar ser det mobiliseras hela området och de tar sig in och dödar honom. Bra. Då känns det genast mycket bättre!

Brunch med vänner på vingården Vergelegen. (Mina bilder blir tyvärr helsuddiga när jag minskar ned dem i Macs "Preview"... Tips mottages tacksamt)

Smarrigt trots en inbakad fluga i croissanten och en sylvass glasbit i den rivna osten.

Vergelegens nya lekplats är grym!

Liten porlande bäck i mitten.

Hos frissan i Somerset Mall

Nyklippt. Som vanligt blev det för kort.

Lördag natt brände nån förvirrad själ rakt över rondellen och mejade ned skylten.  Det ligger ett ålderdomshem på området så det är nog lite 50/50 på om det var ett fyllo eller någon som borde slutat köra för 30 år sedan.

Matfrosseri på Overture och ännu en läbbig spindel...

I förrgår tog jag med min man på en försenad födelsedagslunch på restaurangen Overture som ligger på en vingård i Stellenbosch. Den har blivit rankad som Sydafrikas fjärde bästa restaurang, så jag hade rätt höga förväntningar! Framförallt var det mysigt att komma iväg några timmar själva (lillan var hemma med Wendy och Nandipha). Maten var så klart god och bra, men kanske inte så fantastiskt som jag trott. Då var nog maten strået vassare när vi var på Makaron.. Där var däremot serveringspersonalen rätt dålig (tappade grejer, glömde beställningar, gjorde en massa serveringsfel, STANK cigarettrök...) medan personalen här på Overture var den proffsigaste vi mött under hela vår Sydafrikavistelse! De gjorde inte ett enda fel, var kunniga, ställde frågor vi inte ens tänkt på och var allmänt superproffsiga. I Western Cape finns det så otroligt många superbra restauranger som kanske egentligen borde ha en Michelinstjärna, men jag tror det ofta faller på att servicen inte håller måttet. Man fokuserar kanske lite för mycket på "billig" personal istället för välutbildade, eller så är de helt enkelt dåliga på att lära ut, jag vet inte. I vilket fall som helst var Overture definitivt värt ett besök! Vi satt och myste vid en öppen brasa och åt tills vi storknade. En lyckad födelsedagslunch!

Vägen upp till Overture, som ligger på bergssluttningarna i Stellenbosch.

Restaurangbyggnaden är kanske inte den sexigaste...

Entrecote

Yellowtail

Smarrigt köttknyte

Tror efterrätten var god. Var för mätt för att ta till mig den...

Efter lunchen gick vi en promenad nere vid deras lilla vattenreservoar.

Vädret har blivit lite bättre senaste dagarna. Det är fortfarande svinkallt på kvällar och mornar, men på dagen har det varit runt 20 grader och sol. Igår passade vi till och med på att grilla. Lammkotletter. Mums! Och idag åkte vi till Joostenberg för en "barnvänlig" vinlunch. Det var första gången vi var där och det är synd att vi inte testat det tidigare! Hur bra som helst! Maten var jättegod (deras kallskurna tallrik med hemgjorda patéer var gudomlig), vid uteserveringen hade de en enorm trädgård med lekställningar och klätterträd, barnen kunde rida runt lite på området, det fanns en stor matbod med hemlagade delikatesser, hönor spatserade runt bland borden... Superbra familjeställe!

Lillans öga är mycket bättre, så nu får hon vara med på bild igen ;)

Gräsmattan vid Joostenberg Bistro.

MIn man och barnen tog en liten tur med droska.

Fiiiin vuvvuv!

Butiken i anslutning

Protea. Sydafrikas nationalblomma.

Kvällens nattning var rena mardrömmen... Vi har flyttat upp lillkillens säng till vårt rum, eftersom vi tröttnat på allt nattspring, så jag bestämde mig för att natta lillan i vagnen medan min man läste saga för vår son. När jag rullat omkring i en mörk hall ett tag, och hon precis somnat in, såg jag plötsligt skuggan av en jättespindel som satt mitt på suffletten! Den såg ut som en Baboon spider (tarantella) och jag fick tokpanik. När jag försökte vifta bort den började den istället krypa in i suffletten så jag skrek som en stucken gris och lyckades slita upp lillan. Min man och son sprang ned och vi rullade ut barnvagnen (efter lite sedvanlig fotografering) på trappen för att försöka få bort spindeln. Men den var spårlöst borta. Min man sopade runt i barnvagnen med en sopkvast, ivrigt påhejjad av några grannungdomar som gick förbi och av mig och barnen på andra sidan fönstret, tills läbbiga spindeln dök upp och blev bortsopad till grannhuset (det står tomt, så där kan den gott flytta in). I ljuset såg vi att det var en Rainspider och dessutom en relativt liten, typ 7cm. De är inte speciellt giftiga, som ett getingbett max. Men ändå! Huh...

Läbbiga spindeln på undersidan av vagnen

Det är ju bra att vi bor i en femma på 250 kvadrat men trycker in sovrum, barnrum och arbetsrum i ett enda rum... Kunde lika gärna bott i en etta!

Myror i sängen och ännu ett sjukhusbesök

Barnen börjar sakta återhämta sig. Lillan är fortfarande toklös i magen, men börjar få i sig mer och mer välling (som är det enda jag får i henne just nu). Storebror är mest aptitlös men börjar få myror i brallan igen. Så imorgon borde han vara ganska återställd. Och apropå myror! Igår såg jag att lillan har små, små bett på fötter och händer. När jag bäddade hennes säng idag upptäckte jag vad det var. Hon hade en myrinvasion runt sängen. Stackarn... vilken ångest jag fick. Hon vaknade och smågrät flera gånger inatt, men jag tror/hoppas det var magen som spökade. :(

Idag har det varit 20 grader och spöregnat hela dagen så vi har hållit oss inomhus. Barnen är ju ändå småsega, så det passade rätt bra. Härom dagen var det nästan 40 grader, så vädret har börjat hoppa rätt ordentligt nu! Det går ju mot höst. Wendy var också här idag efter att ha varit borta några dagar. Hennes dotter hade ju också blivit magsjuk, men jag blev ändå lite förundrad när hon ringde i onsdags och sa att hon skulle vara hemma nån dag till. Igår fick jag reda på varför. Hon hade blivit påkörd av en bil när hon stod vid vägen. Hon hade tuppat av och fått stora skärsår i armen som de hade gjort en rafsig snabbkoll av på sjukhuset (de erbjöd henne visserligen att sy, men hon är rädd för sprutor och hade rymt). Wendy vet att jag alltid oroar mig och går i taket för minsta lilla, så hon hade inte velat säga nåt. Armen såg förjäklig ut. Det blödde genom förbandet och hon såg verkligen ut att ha ont. Det är en stolt kvinna med integritet lika stor som hennes hjärta! Hon klagar aldrig och man får verkligen dra saker ur henne. Vid lunch stoppade jag vansinnet och tvingade in henne i bilen. Sen åkte vi hela familjen till närmsta klinik (här finns det ju små vårdmottagningar i anslutning till de flesta apotek) så att nån fick kolla på hennes arm, byta förband och ge henne lite mediciner och sånt. Vi fick komma in direkt utan några köer och hon blev väl omhändertagen och en massa instruktioner hur hon skulle sköta såret. Det är tyvärr en enorm skillnad från att gå till det allmänna ”gratissjukhuset" där det är stökigt och långa väntetider.

Wendys hemsituation är kaotisk (samma skit som många kvinnor får stå ut med här) och hon berättade att nu skulle hon äntligen dra. Trots mitt tjat om att hon skulle hyra ett hus (och att vi i så fall skulle hjälpa henne med hyran) har hon istället hyrt en liten tomt på baksidan av en kompis hus och ska bygga ett plåtskjul där. Hon hade bara köpt en liten byggsats som de ska sätta upp i veckan, men sen behöver hon sätta in dörr, fönster, golv och dra in el och vatten. Det känns så otroligt surrealistiskt att sitta och diskutera ett husbygge som är ett 15 kvadrat plåtskjul, där en barnfamilj ska bo! Jag stack till henne några tusenlappar för att åtminstone utöka storleken och sen får vi väl försöka hjälpa henne att få det där boendet ”humant”, men jag kan inte ens beskriva hur det känns...

Nu blev det ett helt inlägg om Wendy helt plötsligt, men hon är ju typ en del av familjen just nu, så det känns lika naturligt som att prata om resten av familjen... Jag har berättat för henne om min ”dagbok på nätet”, men vet inte om hon greppar det riktigt. Det här är i alla fall en relativt privat blogg, vars text inte ligger öppen på google, utan man måste ha fått länken (eller ha hittat den i nåns länklista). Så hennes exponering är begränsad ;)

Sorry, nu blev det ett sånt där trist inlägg igen. På tisdag är min man tillbaka och då blir allt skojjigare :)

Dagens bilolycka. Att se en per dag är nån form av standard...

Aptiten börjar komma tillbaka

Gladis

När man är sjuk får man sova i mammas rum, kolla på film och käka så mycket chips man vill

Kvällsbad

Lik i poolen och ensamdag i Kapstaden

Jag brukar ha lite tvångstankar ibland (OK, varje morgon) att jag ska gå upp en morgon och hitta ett lik i poolen. Ett djur, eller ännu värre en människa. Idag hände det. Fast gudskelov i mindre skala. Killarna skulle bada i poolen i morse och när de badat där ett tag hittade de plötsligt en stackars liten drunknad mus (som de kom viftande med). Efter att de håvat upp den hoppade de tillbaka i poolen. Inte ens ett lik får ut killarna därifrån!

Och själv har jag kört in till Kapstaden helt ensam idag! Jag har inte vågat göra det hittills. Det sker så enormt mycket olyckor på motorvägarna här... Varje gång vi åker in till Kapstaden ser vi minst en bilolycka (så även idag så klart). Vi skulle egentligen åkt hela familjen, men lillan är fortfarande sjuk och har fått jordens diarré. Jag hade lite grejer jag behövde köpa i Waterfront för att skicka med min man till Sverige nästa vecka, så jag tog mod till mig och stack iväg. På den halvtimme det tar att köra dit hann jag, förutom en bilolycka, se en bil vars motor helt plötsligt la av mitt på motorvägen, en kille som nästan blev överkörd när han sprang över motorvägen, polisen som stannat bilar på fyra olika ställen, en bil som tvärnitade mitt på motorvägen för att ta upp en liftare och slutligen nån snubbe som (på motorvägen) körde häst och släp med en hel bilkaross på släpet. En helt vanlig biltur på N2an! Min man trimmade dessutom Toyotan i smyg härom kvällen när jag låg och sov (jag vet, det är nåt fel på karln), och verkstaden har justerat bromsen på nåt konstigt sätt, så det var antagligen ett under att jag kom fram helskinnad hehe!

På bilsemesterfronten har vi stött och blött planerna fram och tillbaka... Vi kollade om man kunde dela upp resan i två och istället flyga till bushen, men det blev så jäkla dyrt. Efter att ha ångrat oss och ställt in och sen ångrat oss igen några gånger har vi nu bestämt att om alla är friska så kör vi! Det får bära eller brista. Vi sticker 21a mars och är borta tre veckor. Planen är att ta med oss Wendy och hennes barn till Eastern Cape, och sen tar de buss tillbaka när vi är hemma igen. Efter två dagar i Eastern Cape kör vi genom Durban och mot Saint Lucia (som ska vara jättefint) där vi stannar ett par dagar innan vi fortsätter upp till våra vänners bushhus i Phalaborwa (kanske genar genom Swaziland, men måste kolla upp om det går). När vi är där hoppas vi också hinna köra runt i Krugerparken nån dag. Efter fyra nätter i bushen åker vi vidare mot Namibia där vi stannar två dagar. Och sen hem igen! Rutten har knappt nån felmarginal så det ska nog till en del om det här ska funka.

En annan viktig resa är också bokad! Resan hem. Vi landar i Stockholm 28e maj. Känslorna är ganska blandade kring det...

Utsikt från parkeringen vid Waterfront. Där bak ser man Taffelberget.

Igår var vi på Jimmys the Fish. En fiskrestaurang med schysst lekrum för barnen.

Vi åt dock inte (trots lång meny med både fisk, vedugnspizza, grillat kött och sushi) utan tog bara en efterrätt medan ungarna levde rövare i lekrummet

Fiskakvariet var också underhållande

Sömnlösa nätter och jättespindel i gästrummet

Vi kom precis hem från Toyotaverkstaden, där vi lämnat in bilen för nåt fix som jag inte ens frågat min man vad det är. Jag tror de ska fixa några bucklor från när han backade in i garaget (ja han lär få leva med det där ett tag, moahaha). Efter verkstaden åkte vi ned till stranden för att käka frukost. Det är inte längre lätt att gå ut och äta med lillan! De flesta ställen har inga barnstolar, av någon märklig anledning, och när de har det klättrar hon ändå ur. Livlig och nyfiken liten fröken!

På verkstaden

99 on the Beach. Mysig restaurang/café/bar i Strand

Små konstutställningar i restaurangen

Märks att vi inte har TV hemma. Lillan var väldigt nyfiken på den där konstiga apparaten.

Utsikt över stranden

Det var rejält lågvatten idag!

När vi kom hem skulle min man sätta sig och jobba inne i gästrummet. Efter en stund kom han ut, pekade in mot rummet och sa "jag kan inte jobba... vår kompis är tillbaka...". Därinne satt en läbbig jättespindel (typ 10-15cm, tjock, hårig sak) i taket precis ovanför skrivbordet! Vi har dödat en sån tidigare, när den krypit runt på altanen (först trodde vi det var en ödla!). Och för ett par dagar sedan hittade vi en som kröp runt där barnen hoppade studsmatta. Jag ville inte döda den, utan vi schasade ut den i parken vid huset. Nu misstänkte vi att det kanske var samma spindel som krypit tillbaka, så vi hade inget mer val än att döda den. Efter lite googlande lutar det åt antingen en Baboon spider eller en Rain spider. Vi tror att det är en Rain spider, som är den inte så giftiga varianten. Shit... jag sov i det där rummet inatt! Huh...

Akta så du inte får den i huvudet!

Snart ligger den och sprattlar i dammsugarbehållaren (som är genomskinlig...)

Vi tror att det var den här lilla krabaten som nu krypit in

Annars var helgen rätt trist. Barnen har varit förkylda och jag snorig och "allmänt sjuk" som vanligt. Lillan har pipip och bökat HELA nätterna, så vi har knappt fått sova en blund. Nu har jag i alla fall plockat upp lite mediciner till henne som verkar göra susen. Efter att ha handlat till barnen i det enorma varuhusliknande apotek vi har här, kom jag på att jag borde ju köpt nåt till mig själv! Som svensk är man sparsam med medicinering och har dessutom lärt sig att förkylningar inte går att fixa. Men är det nånstans man kan hitta små mirakelkurer så är det här! Nästa gång tänker jag gå bananas på förkylningshyllan. Jag har i alla fall tryckt i hela familjen avmaskningsmedel för säkerhets skull. Kan ju vara nån form av parasit som gör att vi är konstant dåliga.

Det är inte lätt att underhålla två hängiga barn när man är hängig själv... Ipaden har fått jobba en del. Vår pillriga son, som har bättre koll än sina föräldrar, har ägnat dagar åt att finkamma Youtube efter varenda Harlem shake video som finns. Lyckan var total när vi hittade en app för att filma egna Harlem Shake klipp. Så nu lär vi få leva med den där jä-la låten ett tag... 

Ena gästsängen får nu tjänstgöra som soffa i lekrummet

Jag och lillkillen hade bilbyggartävling. En hög klossar, inga regler. Han byggde en racerbil och jag en stabil och krocksäker lastbil (som tyvärr tippade när vi racade, nåt med tyngdkraften...).

Syskonmys framför skärmen