Inlagda på sjukhus...

Vi är på minisemester jag och barnen! Bor i sovsal och blir ompysslade. Sen kunde vi kanske hittat ett glassigare ställe än ett sjukhus, men man tager vad man haver!

Lillan har kräkts non-stop sen i fredags. Överallt. Igår kräktes stackars skruttan över min telefon så högtalaren slutade fungera. Lagom kul när jag var ensam hemma och det där är enda telefonen. Det blev ju inte bättre när jag upptäckte att den inte gick att ladda längre och att jag skulle bli helt utan telefon med sjuka barn hemma. Min man fick ett småläskigt "nu verkar båda barnen sjuka men det här är sista livstecknet på ett tag"-sms mitt i natten... Lillkillen fick skyhög feber under natten, men verkade lite bättre på morgonen. Lillan däremot spydde upp vatten och verkade svag och jättesömnig.

När jag skulle sätta ungarna i bilen för att köra lillan till akuten märkte jag att hon var helt slö och okontaktbar, så jag fick panik och försökte ringa efter ambulans. Det var typ som att försöka ringa 112 i Sverige. De bad mig ringa min husläkare och boka in en tid (alltså fatta, på riktigt!). Så det var bara att stuva in ungarna och köra i ilfart till akuten. När jag sen skulle ringa min man upptäckte jag att jag inte hade krediter kvar på telefonen (batterierna var nästan slut, men jag visste att jag hade en laddare hemma som jag faktiskt lyckats få att funka). Som tur är ringde våra svenska vänner upp och hjälpte mig köpa mobilkredit och lovade hämta lillkillen som milt sagt klättrade på väggarna där på akuten. Wendy har varit hemma några dagar med sin lilla flicka som också är vrålsjuk, så logistiken har blivit lite krånglig. Våra vänner lånade ut sin maid som barnvakt hemma hos oss tills vi löst hur vi skulle göra.

På akuten tog de tusen prover på lillan och la sen in henne på barnsjukhuset med dropp. Men det tog 7 timmar innan vi fick prata med en läkare! Till råga på allt elände ringde barnvakten och sa att lillkillen verkade dålig. Jag lämnade en urledsen liten tjej med sköterskorna och stack hem för att hämta honom. Diarré och 39,5 i feber... Typiskt. När vi kom till sjukhuset övertalade jag dem att lägga in honom också, eftersom jag inte hade nån som kunde ta hand om honom över natten. Sköterskan berättade att lillan varit helt otröstlig när jag var borta, men att sen kom läkaren in och då hade hon sträckt upp armarna mot honom och tvärtystnat när hon kom upp i hans famn. "Är han lik din man?", frågade hon. När läkaren sen kom in såg jag vem han var lik. Farfar...

Jag hade plockat med mig bärbara DVD spelaren till lillkillen, men när vi tog upp den upptäckte vi att den var helt trasig. Tekniken har verkligen inte varit på min sida! Som tur är fanns det en liten TV på rummet, tyvärr utan barnkanaler (för det är ju klart man har 15 kanaler, men inga barnkanaler på ett barnsjukhus) men lillkillen hittade en fotbollskanal och kollade på en hel fotbollsmatch (måste varit febern). Provsvaren kom tillbaka under eftermiddagen och visade Rotavirus. Det enda vi inte vaccinerat emot.

Så nu ligger vi här. Ungarna i varsin spjälsäng och jag i en utdragbar fåtölj på golvet. Ute i korridoren gråter barn hjärtskärande. I samma rum ligger en trevlig mamma och hennes sjuka lilla tvååring. Man bondar på de konstigaste ställen...