Vår fyraåring klättrar på väggarna här hemma. Speciellt nu när min man
är borta och tog bilen med sig (OK, jag kör ju inte, men ändå). Det
finns aldrig några barn ute i området, vilka tider vi än går ut. Och nån
dagisplats lär vi inte få förrän i mitten av januari. Men så idag när
jag tittade ut genom fönstret såg jag en ensam liten kille i samma ålder
rasta en hund i den lilla parken bredvid huset. Jag blev helt hysterisk
och ropade på min son. Vi sprang som dårar och letade efter
altannycklarna och sen skickade jag ut honom med orden "SPRING INNAN HAN
HINNER GÅÅÅÅÅÅÅÅ!!" Han sprang som en galning bort till killen och
vrålade det enda han kan säga på engelska, "HELLOOOO!! HELLOOOO!!". Jag
kikade genom fönstret och såg att de i alla fall gick bredvid varandra
en stund. När jag lyckades ta mig ut med lillan hade killen börjat gå
hemåt. Jag försökte stoppa honom och ställa tusen frågor. Vad heter du?
Var bor du? Stackarn såg lite rädd ut och började gå snabbare hemåt. Jag
hann i alla fall tjoa efter honom "WE WILL FIND YOU ANOTHER DAY!".
Jättebra. Jag är nöjd. Inte det minsta psycho. Min sons nya
(ofrivilliga) lekkamrat heter Dean och bor tvärs över parken. Och han
kommer snart få en stalker som smyger runt tomten.
Farfar har efterlyst bilder på barnen. Jag har knappt tagit upp kameran senaste veckan... Får bli bättring på det snart.
 |
| Vattnet ändrade plötsligt färg i dammen bakom vårt hus. Badsugna? |
 |
Inte konstigt att det aldrig är barn i parken när iskalla vattenspridare
drar igång helt plötsligt. Tur att man kan gömma sig
i klätterställningen och ha bananpaus. |
 |
Så här går det när man skickar iväg sin man för att köpa
"nån liten pryl han kan sysselsätta sig själv med"... |
 |
Lillans nya trick är att klappa händerna, nicka, skaka på huvudet
och säga "nej, nej, nej!" |
 |
| Trappträning är också kul. Vi har i alla fall skaffat en grind. |
 |
| Kvällsbadet |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar