Känns fortfarande overkligt. Idag tog jag med mig barn och svärfar och vaccinerade oss igen. Storebror fick en sista twinrix spruta (som vanligt utan att säga pip så jag börjar undra om hans smärtreceptorer är som de ska??), svärfar lyckades jag övertala till en havrix, och själv blev jag förvandlad till en nåldyna med diverse sprutor. Har båda armarna fulla med plåster.
Annars då? Ja ordet "kaos" börjar bli uttjatat här hemma. Men vi är härdade vid det här laget och tar det med ro. Bland annat ska hallen fortfarande målas om, en vattenskada i vardagsrummet måste fixas, vårt trasiga badkar lagas, hyresgäster hittas och det sista packas ned i flyttkartonger. Lilltjejen är vrålförkyld med hosta och vägrar äta nåt annat än vatten, så nätterna är minst sagt stökiga... men vi turas om att sova på soffan med öronproppar. Inatt är det min tur att ta hand om sjuklingen. Fast för att vara sjuk är hon himla söt och glad!

Usch sprutor! Imponerad! Kan han donera några av sina abnorma smärtreceptorer till mig? Min egen vaccination förra veckan var en blandning mellan bölande unge och dramaqueen ;o)
SvaraRaderaSäg till om ni behöver stöd i kaoset! Kramar