Många kramar att dela ut...

Vi ska egentligen inte vara borta sååå länge, men det är ändå jobbigt att säga hejdå till familj och vänner! Jag får separationsångest vid varje kram, även fast jag glättigt försöker låtsas att allt är fina fisken. I söndags hade vi kalas hemma. En stadig ström av vuxna och barn kom och gick under dagen. Vi var helt slut efter det, men det var otroligt trevligt! Kanske borde flytta oftare ;)

Det är fortfarande lite lösa trådar kvar att ordna inför flytten. Visumet är inte klart än. Vi ringer ambassaden varje dag, men får aldrig tag på rätt person, och vi lämnar meddelande efter meddelande...

Lägenheten har vi förlikat oss med tanken att den inte kommer bli uthyrd. Vi vill ju bara hyra ut till företag (eller om det är privat så måste det vara någon vi känner), och tidsperioden är lite för kort för en så stor lägenhet. De flesta vill hyra minst ett år. Om vi inte hyr ut får vi i alla fall tillbaka en liten del av boendekostnaden pga dubbel bosättning vid jobb utomlands, så vi får väl vara tacksamma över det.

Bilen har vi inte orkat sälja. Den får "ligga och skräpa" hemma hos mina svärföräldrar. Stackarna har fått förbarma sig över ganska många av våra ägodelar. De borde nästan ta ut en avgift!

Bygget är i alla fall i stort sett klart! Målaren stormade in vid sju imorse när vi fortfarande låg och sov hela familjen. Lite småpinsamt för alla inblandade. Speciellt för mig som låg och sov på vardagsrumssoffan i bara trosorna när han stack in huvudet där. Som tur är var det ganska mörkt hehe.

Min käre kusin och hans sambo tog med sig passande
bordsdekoration till kalaset!

Present från min mammagrupp på vår avskedslunch!
Tack gulliga ni!