Vår son låg och skrek hela natten av öronont. Så imorse packade vi in båda ungarna i bilen och åkte in till akuten. Vi åkte till "Mediclinic", en privat sjukhuskedja. Jag vet inte riktigt hur det funkar med offentliga sjukhus. Wendy har berättat att hon går till en klinik inne i kåkstaden, som inte kostar något. Vi betalade över 1000 rand för besöket (för båda barnen), men det täcks av vår reseförsäkring.
Akutmottagningen var ganska liten, men trots det gick det snabbt att få hjälp. Hade vi åkt in till barnakuten en söndag hemma i Sverige hade vi nog fått sitta ganska många timmar! Först fick vi träffa en sjuksköterska som ställde tusen frågor, undersökte barnen från topp till tå, körde nåt EKG-aktigt, vägde och mätte. Jag trodde hela tiden att hon var läkaren och blev lite förvånad när hon bad oss gå till nästa rum för att träffa läkaren. Där blev det en ännu grundligare undersökning av barnen. Stor skillnad från de där hafsiga fem minutrarna med läkaren man är van vid hemma! Hon hittade mycket riktigt en öroninflammation på lillkillen och sen tyckte hon att lillan krampade och verkade ha kolik, vilket förklarar de senaste urgnälliga dagarna.
Vi skulle få med oss ett recept. Hon skrev och skrev och skrev... När vi till slut fick listan höll vi på att trilla baklänges! På lillans lista hade hon inte mindre än 7(!) mediciner. Värkmedicin, magmedicin, magdroppar, näsdroppar, vätskeersättning, zinkpulver och antibiotika. Det var så stor mängd att man nästan skulle kunna fylla en vällingflaska om dan med ren medicin. Efter att ha diskuterat lite sinsemellan och även rådfrågat min svärmor som är läkare plockade vi ut 5 av hennes mediciner, men struntade i zink och antibiotika. Lillkillen fick "bara" antibiotika, värkmedicin, vätskeersättning och magdroppar.
Nu har vi försökt tre gånger att tvinga i lillan magmedicinen, men hon kräks bara upp den igen. Det får nog helt enkelt läka ut av sig självt...
 | |
| Inga cigg eller vapen tack! Allt annat går bra. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar