Demokrati?

Jag älskar mina och Wendys pratstunder. Vi brukar sitta och prata lite efter lunchen, om politik, samhälle, orättvisor, livet i kåkstaden... Förutom det jag läser är hon min verklighetsanknytning här nere. Jag vägrar fastna i nån liten bubbla där jag bara blundar för allt runtomkring mig och skrockar om hur fantaaaaastiskt det är här i Sydafrika. För ja, visst är det fantastiskt, men på samma gång är mycket förjäkligt. Och det som gör Sydafrika så intressant är just dess alla kontraster och brokiga historia.

Det är 18 år sedan Apartheids fall, då ANC och Nelson Mandela tog makten. Löftena var många och framtidsutsikten ljus. Tyvärr har nog saker inte utvecklats så som de flesta hade hoppats. Klyftorna har ökat. Gapet mellan rika och fattiga bara växer och med det segregationen. För visst, ANC har gett den politiska makten till de svarta. Men det är de vita som har den ekonomiska makten...

Folk röstar på ANC per automatik. Regeringen har goda intentioner, men det är segt och korrupt och löften om välfärd har inte infriats. Det har visserligen byggts en del statsfinansierade "övergångshem" i kåkstäderna, men arbetslösheten är enorm och utbildningsnivån låg. Har man mot förmodan ett jobb är lönen så låg att den bara räcker till att överleva och inte till att skapa sig en framtid. De som föds i en kåkstad stannar i kåkstaden utan möjligheter att ta sig ur det livet. Lösningen borde vara ganska enkel. Alla borde ha rätt till bra utbildning (även högre utbildning), och hjälp att få den. Då skulle nog klyftorna jämna ut sig lite med tiden... För förutsättningarna för svarta att få bra arbeten finns, tack vare lagar och kvotering. Men det saknas kvalificerade sökande.

På radion säger de att Nelson Mandela nu mår bättre. Alla älskar Mandela här och oron har varit stor, trots att han faktiskt är 94 år. Mandela ledde ANC 1994-99, och det han åstadkom lyckades ingen upprätthålla...